Regnet det faller, sakta ner över dig
Sorgen den kommer, att förgöra mig
Jag gjorde mitt bästa, men det räckte ej
När skymningen kommer, ser jag ej mera dig
Mörkret det faller och solen den går ner
Och som i en dimma, bevittnar man vad som sker
Men över horisonten, syns en strimma av ljus
Som speglar hoppet, ackompanjerad av vindens sus
Livet är hårt, men jag börjar förstå det nu
Att det bästa, i mitt liv, det var du
Stjärnorna på himlen, blinkar mot vår jord
Men deras budskap, kan inte tolkas med ord
Så när du gick din väg, vände jag mig bort
Medan orden ekade i huvudet, att jag inte var rätt sort
Livet är hårt, men jag börjar förstå det nu
Att det bästa, i mitt liv, det var du