Fick din mamma någonsin svar?
Jag ser din pappa på Systemet
Aldrig henne här i stan
Sa hon det kunde varit du?
Jag vet att hundradelssekunder
Kan ta år att ta sig ur
Var det femton, sexton år?
Tror vi sågs någon gång på Konsum
Det kändes som igår
Du var lika vacker då
Tänk att allt vi lämnat bakom
Hann ifatt oss ändå
Du var allt för mej
Var jag någonsin någonting för dej?
Du var inte där
Du längtade bort
Tiden läkte inga sår
Jag förstår jag blåser liv i något
Som länge varit dött
Inte där
Inte du
Jag fattar det först nu
Allt jag trodde fanns i dej
Var det jag saknade
Du lade ett vykort i mitt skåp
En vag ursäkt
Några rader utan avsändare, ort
Som ett avslut
Ditt farväl
Ju längre tiden gick desto mer tänkte jag på det
Var jag nåt för dej?
Du blev mer än någonsin för mej
Jag var inte där
Jag längtade bort
Tiden läkte inga sår
Du förstår det blåser liv
I nåt som länge varit dött
Inte där
Inte jag
Kanske inser du någon dag
Det jag trodde fanns i dej
Var det jag saknade
Trodde du du var som jag?
Trodde du jag var som du?
För jag trodde jag var som du
Jag trodde du var som jag
Trodde vi dom var som vi?
Trodde vi vi var som dom?
För jag trodde jag var som du
Du var som jag
Som en omvänd maskerad
Varför visade jag mitt ängsligaste medmänskliga drag?
Nu studsar det tillbaka
Det tog mig hårt att reduceras till min sämsta egenskap