I din vansinnesfärd drömmer du dig bort?
Bortom horisonten gömmer du din sorg.
Vanställda förevändningar glömmer du bort.
Begravd i ett gemensamt arv stulet från oss.
I ett hopp om förändring dör vi av törst.
Vridna värderingar begraver min röst.
Ändlösa ådror slingrar sig fram.
Dränker alla band vi knutit från varandra.
I en felfri värld kan vi börja om.
Men dess utopi gör mig aldrig kär.
Så vi vänder andra kinden till,glömmer våra besvär.
Och deras totalitär får vi aldrig känna till.