Hans Martin - Alpens ros Lyrics

Uppå alpens dyrt belagda spira,
Dit som ingen mänsklig fot kan nå.
Där syns alprosen sina stänglar vira,
Inni bergets högst belägna vrå.


Uti dalen växte upp en blomma,
Lika skön som alpens fagra ros.
Och många friare till henne komma,
Och alla ville äga alpens ros.

""Nej"" hon sade, ""Ingens brud jag bliver,
Inte förrän han mig ett löfte ger,
Och det är om han mig en alpros giver,
Endast en, jag fordrar inte fler.""

Och Kuno klättrar uppför bergets klippa,
Tills han kom dit, där blomman slagit rot.
Hans enda handtag var en blomsterknippa,
Och på en tuva stödde han sin fot.
Hans enda handtag var en blomsterknippa,
Och på en tuva stödde han sin fot.





""Elin se här har du dina blommor,
Men vad är det, en alpros vit som snö.
Elin vänta se nu snart jag kommer.
Min Gud jag faller! Låt mig inte dö!""

Nu ej pennan här må längre skriva,
Uppå kvinnors trots och övermod.
Alpens rosor äro ej mer vita,
De äro färgade av kärleksblod.
Alpens rosor äro ej mer vita,
De äro färgade av kärleksblod.