Hasse Jansson - När solen går ner Lyrics

I fullmånens sken i köket är hon lättad att det ännu är natt
Hon fyller en sida i sin dagbok med tankar som hon under dagen har haft
Hon hör hur han sover i rummet bredvid och klockan som tickar så snabbt
Hon skriver att mannen som delar hennes liv, har tömt henne på livsglädjens kraft
I fullmånens sken sitter en blåslagen kvinna med en sorg som man sällan har sett
Hon har aldrig gråtit tårar över livet hon lever, ingenting i henne liv har vart lätt
Men när solen går ner, då hoppas hon och tror
Att fröet dom satte emellan varann, åter igen ska gro
Hon är vis i sin tanke med dum i sin handling för osäkerheten är svår
Hon lagar hans mat och bäddar hans säng, allt för att hon nån gång ska få
Känna lite ömhet, en hand genom håret, men då slår han igen dörrn och går
Han kommer hem sent berusad, doftandes sprit, inte lustigt att hon snart förgås
Hon äcklas när dom älskar men låtsas att hon njuter, för hon tror han är allt som hon har
Hon lever trogen som en hund under husbondens tak och tar emot slag efter slag
Men när solen går ner, då hoppas hon och tror
Att fröet dom satte emellan varann, åter igen ska gro
Men när solen går ner, då hoppas hon och tror
Att fröet dom satte emellan varann, åter igen ska gro