Jan Johansen - Stockholm Lyrics

Skuggan över torget sträcker ut sig, för att söka morgonljuset
En sopbil stannar till å man kan höra, när det ekar mellan husen
Är jag riktigt vaken
Hör fåglarna på taken

Ner på Sergels torg så dansar skräpet, som en virvel utmed marken
I Kungsträdgården ansikten mot solen, det är körbärsblom i parken
Tog jag dig för givet
Du gav mig ändå livet

Jag har kommit hem, jag andas dig, du är med mig, min barndoms Stockholm
Och där jag nu går, i gamla spår, du finns med mig
Min barndoms Stockholm
Minnen som vaknat
För något jag saknat

Och bland en doft av damm och gatularm, jag vandrar fram, jag känner jag lever
Jag känner att jag lever

Gränderna i Gamla stan som fylls, med folk från alla länder
Som spegeln ligger saltsjön, bildar ram
Runt Grönans karuseller
Jag tittar bort mot Söder
En bro som nästan glöder

Jag har kommit hem, jag andas dig, du är med mig, min barndoms Stockholm
Och där jag nu går, i gamla spår, du finns med mig, min barndoms Stockholm

Minnen som vaknat
För något jag saknat
Och bland en doft av damm och gatularm, jag vandrar fram, jag känner jag lever, ja jag lever

Jag har kommit hem, jag andas dig, för alltid inom mig, min barndoms Stockholm
Å där jag nu går, i gamla spår, du finns ju alltid där med mig, mitt Stockholm

Något som vaknat
Av något jag saknat
Och bland en doft av damm och gatularm, jag vandrar fram, jag känner jag lever
Jag känner att jag lever