Var finns min jacka, det är dags att vandra hem
Festen den var trevlig, men klockan är nästan fem
Jag flackar runt med blicken, fäller en uppgiven suck
Mina ögon söker en flicka, men min blick blir en icingpuck
Där ute dom glada skratten, jag vänder mig sakta bort
Där står visst min cykel, min trogna hemtransport
Jag cyklar hemåt och blundar, räknar kvällens öl
Åtta, tolv, nej femton, jag ramlar i en vattenpöl
Det är hårt och det stormar, regnet piskar min rygg
Det är då tanken slår mig världen är stor och stygg
Vattenpölen under mig den får mig att se klart
Jorden snurrar varv på varv, men sprit är underbart
Men se här kommer min frände, en uppmuntrande sladd
Tillsammans glömmer vi kvällen som lämnat oss en smak så fadd
Vi cyklar genom natten och talar om tider som varʼt
Vi sparkar på en lyktstolpe och jublar när den blir svart
Siugi, se nama seni, alta me fara solen
Lyckan ler mot oss och vi ler tillbaks mot den
Vi är framme vid sista versen, vägen har varit lång
Vi plockar fram gitarren och kvällen den blir en sång