Eldens starka ljus bränner i mina ögon
Likt törnets sting en gång bränt
Svett täcker en trött och sargad kropp
Tomhet fyller ett skändat sinne en själ itu
Likt tusen år i dödens kalla sömn
Vänder jag åter ur själslig död
Ett valv av löv ovan trädens stam
Denna plats för mig så bekant
Likt den pelarsal i norr
Som jag lämnade en gång
Likt tusen år i dödens kalla sömn
Vänder jag åter ur själslig död
Ur själslig död
Svaga bilder av drömmar
Vindlande djup dunkla ord
Vansinnets sömn
Som förgiftad återigen
Minns min röst du son av Norden
En gång stungen av törnets tand
Dömt var blodet dömd var själen
Du kom till mig i vargtörnets namn
En mörk skepnad bortom eldens sken
Stilla vakande i sin vargahamn
Efter sin långa hemfärd
Den gamle var åter här igen
Likt tusen år i dödens kalla sömn
Vänder jag åter ur själslig död