Vinden biter genom själen,
Kylan letar sig förbi.
Någon viskar att det räcker,
Att jag borde släppa fri.
Men jag står här, ensam kvar,
Fastän natten ropar hårt.
Jag hör ekot av mitt hjärta,
Det vet vad jag aldrig får.
Stå kvar när mörkret sjunger,
Låt ingen viska bort din röst.
Allt du bar och allt du drömde,
Är mer än vinden som vill slå.
De sa tiden läker såren,
Men vissa ärr förblir till sist.
Jag bär dom som en karta,
Som en väg jag aldrig mist.
Det är tungt att stå ensam,
När allting vrider sig i storm.
Men hellre ensam i min sanning
Än förlorad, stum och tom.
Och om ingen ser dig kämpa,
Om ingen hör dig ropa ut -
Vet att du är din egen låga,
Den sista glöden brinner slut.
Stå kvar... även när det gör ont.
Stå kvar... för hjärtat vet