Völva! Rístu upp gamla, vitra kona
Opnaðu dauð, hvít augun
Horfðu í hyldýpið
Til ókomna daga
Völva!
Hvað sérðu? Hvernig endar þetta?
Garm nu gräsligt skäller
Framför gnipahålan
Fjättern skall brista
Och fri blir ulven
Då skälver yggdrasil
Urträdet jämrar sig
Bröder banemän bliva
Systrars barn
Sitt släktskap spilla
Vindålder, vargålder
Hårt är i världen
Yxtid, klingtid
Innan världen störtas
Naglfar lossnar
Solen svartnar
Jord sänkes i hav
Flammande stjärnor från fästet falla
Upp ångar imma, och elden lågar
Dunklets drake flygande nalkas
Nedifrån nidafjäll
Människors kroppar
På vingarna bär
Men gammal är hon, trött är hon
Nu skall hon åter sjunka