Jag sitter upp, men faller ned
Det finns ingenting som fångar mig
Stora förluster när jag stred
Kommer jag någonsin få känna dig
Ge mig modet att förstå
Att jag vill se min dotter kunna gå
Måste finna någon väg som jag kan lita på
Jag orkar inte prata mer
Har ingen lust att se dem bry sig om
Vad jag menar när jag ler
Det finns inga svar som passar dem
Jag tillhör skaran som försvann
En siffra som kan liknas vid en man
Ge mig modet att förstå
Att jag vill se min dotter kunna gå
Måste finna någon ork som jag kan leva på
De viskar att det är dags nu
Och en dag skall alla namnlösa marschera längs våra avenyer
I en stolthetsparad
Vi otillräckliga skall spänna vår skuggsida som en stormduk
Och var och en skall nämnas vid namn
Från institutionerna, fyllecellerna och öppenvårdsmottagningarna
Springer siffrorna ut som bokstäver
Alla skall stå frikända inför det barn vi en gång var
Och förundrat skall vi stå längs stadens trottoarer
Och säga till varandra
Så vackert orkestern spelar