Stjärnorna glimma i midvinternatt,
Och så som en sagans förtrollande skatt,
Snön skimrar vit över skogar och fjärd,
I en trollbunden, sovande värld.
Och i en gnistrande, silvervit skrud,
Skogarnas granar har klätt sej till brud,
Världen är tyst, den har lagt sej till ro,
Under stjärnornas tindrande bro.
När vintergatans stjärnehär
I snön kristaller strör.
Var liten stjärna är mej kär,
Jag vet ej själv varför.
Din vemodsfyllda och vita prakt,
Fängslar mej med en sällsam makt,
Då du din vita silverskatt,
I månljus vinternatt strör.
När vintergatans stjärnehär
I snön kristaller strör.
Var liten stjärna är mej kär,
Jag vet ej själv varför.
Din vemodsfyllda och vita prakt,
Fängslar mej med en sällsam makt,
Då du din vita silverskatt,
I månljus vinternatt strör.