PÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ Ljusa Sidan
LÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂängs de mÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥lade staketen gÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥r en pojke, hamrandes en gren
Tolv eller tretton i sin vÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂänsterhand har han en sten
Han ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär sin egen herre sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂäger sjÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂälv vad som ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär rÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂätt och fel
SamhÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂället gav upp och han blev fostrad av sitt dataspel
HÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör pÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ mig, Gud Fader sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöker dig
HÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör pÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ mig, din Gud behÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöver dig
Han vill ge dig liv i sin underbara kÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂärleksfulla famn
Bland HÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂökarÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂängens hÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöghus vÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂäcks grannar av ett hÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂögljutt brÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥k
Det ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär mannen med flaskan som lÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöser allt med vÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ldets sprÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥k
Intryckt i ett hÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂörn sitter kvinnan och hon snyftar tyst
Kyssar blev till slag hur kunde kÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂärleken bli sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ hÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥rd och brysk?
HÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör pÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ mig...
LÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂängre in mot City under upplysta fasader
I myllret och ljuden av den sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂömnlÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂösa staden
Det vackra folket dansar rusigt genom natten
Men tomheten ekar under maskerna och skratten
Och i gathÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂörn och grÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂänder lever offren fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör ett sjukt system
DÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär den starke alltid vinner och den svage ses som ett problem
FÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör A-lagarna, pundarna och hororna ÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär det redan kÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂört
FÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör ingen pÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ ljusa sidan vill ha sin trygga trevnad stÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂörd
HÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂör pÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ mig...