Älvkungens dotter från blåjungfrustränder
Ser Thorsten Fiskare brottas med våg
Kallar snart samman båd vänner och fränder
För att med trolldom bedra Thorstens håg
Jungfrun hon gäckas
Åtrå skall väckas
Älskog till fiskarn skall räckas, sen släckas
Kungen vill ha han till måg
Stormvindar tystnar och glömmer sin ilska
Av böljan fiskarn till Blåkulla förs
"Kom Thorsten, kom till mig utan att trilska"
Lockrop och älvsång bak klipporna hörs
Jungfrun hon gäckas
Åtrå skall väckas
Älskog till fiskarn skall räckas, sen släckas
Strax uti älvdans han snörs
"Tappra hjälte på den blanka
Oceanens våg
Ofta på en bräcklig planka
Jag dig flyta såg
Över havets bistra vågor
Som en pil du flög
Strax begäret sina plågor
I mitt hjärta smög"
Han smyckas i narrklädnad, kappan den röda
Med blomst och pärlor och bjällror är prydd
På slottet finns brännvin och gotter till föda
Anna med barnen på Öland går brydd
Jungfrun hon gäckas
Åtrå skall väckas
Älskog till fiskarn skall räckas, sen släckas
För dåren finns ej nåt beskydd
"Nu, o Thorsten lyckligt frälsad
Undan stormens hot
Var i dessa salar hälsad
Tag pokaln emot
Skynda dig att makligt sätta
Dig på bänken här
Och med dina blickar mätta
Flickans små begär"
När Siskalill lockar 'na Thorsten vill följa
Snart han sig tänker i brudesäng gå
I stället han slängs i den iskalla bölja
Båten med nöd och med näppe han når
För älvorna ljuvare vällust ej finnas
Än att med människobarn driva gäck
Ja, lyckan är nyckfull, det värt är att minnas
Lita ej på'na då hon blir för fräck
Siskalill hon blir för fräck
Jungfrun hon gäckas
Åtrå skall väckas
Älskog till fiskarn skall räckas, sen släckas
Kvar av hans dröm blott en fläck