Beskuggad av atmosfärers
Doktrin
Förföljd av vidskeplighetens
Fenomen
I mörkrets kista ryms fantasin
Som släppts ut av solvindens
Stundliga sken
Sinnesupplevelse och sensation
Dödsinsikt och livfullhet
Flimrar ut ifrån ljusets grundton
Med imposant dignitet
En magnetisk växling löper på
Nattens palett
Och stormar lufthavet med
Bränders gestalt
Likt gröna facklor som bränner
Ut sin egen siluett
Mot en fond av rymdens världsallt
Förlupna gnistors dans
Från lägereld och gärdad
Spiselkrans
Sammanstrålar med
Norrskensprakt
Likt en förblindande fantom
Som färdats med eldtungors
Pråm
Och ljussätter syner som
Alldaglighet har mörklagt
Nu brinner hela himlakronan
Med en orytmisk puls i höjdled
Och väcker sång hos varghonan
Som smyger mellan skuggorna
Från nordblossets led