Vintersorg - Perfektionisten Lyrics

Ur Vincis ide väcktes tidernas universlgeni
Med pensel i handen men paletten i sinnets sal
Studerat allt från fåglars lyftkraft till vattnets rörelseenergi
En fackelbärare av renässansesn människoideal

Varje penseldrag vägdes på guldvåg landskap efter landskap manades fram
Men även missnöjet i hans kritiska håg
Förgrenades från denna stam

Han smakade kunskapstörsten som låg begraven
En torka som en kunde släckas av världshaven

Hans tankar växte sig höga likt tinnar och torn
I konstnärlig anarki
I exprimenterande alkemi
För att stiga med vingat maskineri
Högt över tinnar och torn

Naturen var livets encoklopedi
Dess bilder befäste hans teser
Från mekanik till otganski anatomi
Landet emellan Genialiska synteser

Studier i konst och arkitektur
Optik gelogi och baotanikens hela ätt
Men perfektionesten blev till sists en bur
Och han kunde ej en färdigställa ett enda porträtt.

Ty nyfikenhet var hela hans vision
Och finna outforskade grenar
Att färdigställa var att avsluta sin progression
Och ställa sig till statiska stenar