Stilla den törst om ändlös sömn
Spika mig fast i Sednas kött
Svälj ankaret av tid och dröm
Och allt blir återfött
Stilla den lust om ofärd och fördärv
Kedja mig fast i Sednas svans
Svälj sol som gav oss liv på denna jord
Nu skall jag äntligen få ro
Nätter så långa, de tycks aldrig ta slut
Jag skär genom vågor av förbjudna beslut
Oändliga stränder, klippor och skär
Ett omöjlig mål i horisonten så skär
Stoftmålad dimma, i motljus som bär
En vagga av ångest och förlust
I vår moders döende barm
Mörkret så digert
Oändligt och svart
Världsalltets himmel
Evighetens natt
En dimridå av flytande sorger
Kosmiskt återförvildande
Det bleka skenet av slutet
Vi ser nu döden under vår himlapäll
Det som en gång var stjärnklart
En skugga av forna dar'
Nu våldtas universum,
Av det som finns kvar
Våldta universum
Du skall blöda för oss
Du har bränt upp allt hopp
Du slukar tid och rum
När inget längre betyder någonting
När det inte finns nått mål
Jordens mitt på ett ögonblick
Pulveriserat i ett stort svart hål
Det sista vaga ljuset
Som tränger genom natten
Ett stjärnfall, ett missfall,
En iskall kristall
Snälla ge mig ro
Låt mig få ro
Snälla ge mig ro under Gjallarbron"